Grundläggande om manuell rengöring – del 4: Var och när ska man rengöra manuellt?

Del tre av vår bloggserie om manuell rengöring förklarade kortfattat hur man implementerar en typisk manuell rengöringsprocess. I del fyra kommer vi att förklara grunderna för hur man identifierar de platser eller områden som kräver rengöring och hur man fastställer hur ofta de behöver rengöras. Dessa steg är mycket viktiga för att skapa den konsekventa hygienmiljö som krävs för säker livsmedelsproduktion.

Håll ditt övergripande rengöringsschema uppdaterat

Alla skrymslen och vrår i din produktionsmiljö som möjligtvis skulle kunna leda till ohygienisk livsmedelsproduktion om de lämnas utan att ha rengjorts bör redovisas systematiskt. Detta framgår av begreppet riskbaserad rengöring.

I allmänhet används ett typiskt rengöringsschema för att dokumentera effektiv rengöring av anläggningar, fasta föremål, utrustning, verktyg, redskap, kläder, bekvämligheter och externa områden. Nedan finns en illustration av komponenterna:

Alla ändringar av schemat bör vara tydligt motiverade och återspeglas i processer, utbildningsprogram och granskningar.

Se över ”renhetsnivån” för omgivande ytor

Det är viktigt att kontrollera om rengöringen har utförts effektivt, och vanligtvis faller ”Renhetsnivån” för en yta under en eller flera av följande klassificeringar:

• Hygienisk: Ytan ska vara fri från patogener för allmänhetens hälsa. Provtagning för att undersöka förekomsten av mikrober tillsammans med testning av ytorna utförs vanligtvis.
  
  
• Mikrorengöring: Förutom att hålla ytorna patogenfria bör även kvalitetsförsämrande organismer minskas avsevärt. Det förbättrar inte bara livsmedelskvaliteten och hållbarheten, utan också den omgivande hygienen överlag.
  
  
• Allergenrengöring: Innebär rengöring av ytor för att avlägsna allergener. Testsatser för att snabbt upptäcka allergener finns tillgängliga för att kontrollera förekomst eller frånvaro av specifika allergener på ytan efter rengöring.
  
  
• Kvalitetsrengöring: Här rengörs ytor för att ta bort skräp och smuts från ytan, som kan påverka produktens kvalitet. Kontroll efter rengöring med ATP-svabb för att snabbt upptäcka brister är vanligt. Godtagbara ATP-trösklar måste fastställas och register upprätthållas för granskning av revisorer som bevis på säkerställande av kvalitetsrengöring.

Det är i allmänhet inte acceptabelt att utföra rengöring ”efter behov” eller ”akut”. I stället bör planerad rengöring av ytor som kommer i kontakt med livsmedel (FCS) och ytor som inte kommer i kontakt med livsmedel (NFCS) vara normen, där FCS (t.ex. utrustningsytor) regelbundet rengörs och desinficeras före och efter användning. Lika viktigt är rengöring av NFCS (t.ex. golvbrunnar, takarmaturer, väggskarvar och hörn, utrustningslager osv.) eftersom föroreningar lätt kan överföras från dessa områden till livsmedel och ytor som kommer i kontakt med livsmedel.

För kontroll av patogener, som Listeria monocytogenes, kan en anläggning anta en strategi där man söker upp och förstör. Här är målet att hitta Listeria på platser där du minst kan förvänta dig att hitta dem och använda lämpliga kontroller, som regelbunden rengöring och desinfektion, skurning och strategier för avlägsnande av biofilm, för att minimera deras närvaro i alla områden som kan gömma mikrober.

Vad händer nu?

För att få de bästa resultaten av manuell rengöring är det avgörande att fördela ansvar och redovisa effektiviteten i processen. I vår nästa blogg fokuserar vi på att förstå de personer eller avdelningar som ansvarar för planering, genomförande, granskning och upprätthållande av rengöringsprogram och uppgifter.

Referenser:

• Remco (2020). The Role of Manual Cleaning in Biofilm Prevention and Removal. Länk till rapport: https://go.remcoproducts.com/biofilms
  
  
• U.S. Food and Drug Administration. (2017). Draft guidance for industry: control of Listeria monocytogenes in ready-to-eat foods. Fed. Register, 82, 4803-4805.