På 1800-talet, då Vikan grundades, var en borste av ett träblock med borststrån av naturfiber som hade sytts ihop med garn och stuckits in i hål i träblocket. På den tiden, innan träproduktionen hade industrialiserats, låg fokus på rengöringseffektivitet, dvs. hur bra borsten kunde rengöra. En borste ansågs också vara ”bra på att rengöra” om den kunde ge bra rengöringsresultat under lång tid, vilket innebär att hållbarhet var en viktig faktor redan från början.
De material som Vikans grundare, A.P. Pedersen, använde i de första borstarna valdes för att tjäna de olika borstarnas specifika ändamål. A.P. Pedersens fabrik hade ett lager med många olika slags naturfiber för olika typer av borstar och kvastar, och konsten var att välja den perfekta fibern för skrubborstar, gatusopkvastar, mejeriborstar och så vidare. Av dokumentationen i våra arkiv framgår att Pedersen, för de finare borstarna, använde minst fyra olika piassavafibrer och även häst- och svinhår – den senare komponenten importerad från så avlägsna platser som Indien och Kina.